Seriealbum tema Transvestism

Gokväll på er!

Nu ska jag berätta om dagens litterära eskapad.

Jag brukar se till att kolla in lokala bibliotekets regnbågshylla när jag ändå är där samt låna lite då och då.
Har också börjat vurma lite extra för serier och de som finns på regnbågshyllan är oftast väldigt bra.
Idag hittade jag "TRANS:IT" text och idé av Marcus Linda Lindmark och illustrationer av 27 olika tecknare.
Att ha så många olika tecknare hade kunnat bli rörigt dvs den röda tråden hade kunnat försvinna, men jag tycker de lyckats väldigt bra med att berätta en enhetlig och gripande historia. Den är väldigt personlig och på samma gång informativ, jag tror detta kan va någon som de vilsna kan ha nytta av. Jag tycker samtidigt att det här albumet passar alla, då man genom detta kan få en ny förståelse för transpersoners vardag. Detta var ett seriealbum jag inte kunde släppa förrns jag läst klart det. Det stannar i ens sinne och jag kände direkt att jag ville dela med mig av mina tankar kring både albumet och problematiken som lyfts fram i det.

Jag är hemskt heterosexuell och nog ganska stereotypt "tjej", även om jag känner att identifiera sig själv utifrån ett kön inte går ihop med min syn på hur det bör vara. Det är så mycket i "TRANS:IT" som stämmer ihop med min syn på manligt respektive kvinnligt att det nog kan ses lite som att predika för den redan frälsta. Men det måste ju finnas något där då jag inte riktigt kan släppa känslan jag fick av att läsa detta.

Jag har haft tur i det att jag har en massa underbara vänner med; olika sexuell läggning, öppen syn på sexualitet, olika stilar, samt allt möjligt vad rör det "alternativa". Samt att min familj inte skulle bry sig nämnvärt om jag va i den situationen att jag behövde "komma ut". Jag tänker just nu ganska mycket på förhållanden och hur de funkar, så att läsa "TRANS:IT" fick mig att börja fundera på hur jag skulle reagera om jag hade en pojkvän som kom ut som transvestit. Jag föreställer mig att jag inte skulle bry mig men det vet man ju aldrig. Marcus Linda Lindmark har i serie albumet inkluderat hens före detta flickväns perspektiv och jag skulle nog ha samma funderingar som henne. Konflikten mellan värderingar och känslor är något som många nog måste tampas med även om det inte alltid sker i en sån här situation. Jag hade nog varit okej med en transvestit som pojkvän men det hade varit svårare att vänja mig vid tanken om min partner ville byta kön.

Jag är av den åsikten att alla ska få vara den de vill vara, utan att behöva va rädda eller känna sig diskriminerade. Men jag är också medveten om att ens åsikter inte alltid stämmer överens med vad man känner. Detta är en debatt jag har med mig själv med olika mellanrum. Om jag gick efter hur jag tycker allt ska vara skulle jag tex vara pansexuell, polyamorös, olika sorters aktivist, våga klä mig på ett annorlunda sätt (inget drastiskt men jag vet vad jag skulle vilja ha för plagg), skita i att ta bort kroppsbehåring, skita i alla jävla komplex som gör folks liv extra jobbiga, då samhället sätter krav på oss som begränsar de vi är. Det finns så mycket härlig potential hos människor men detta trycks ner redan när man är barn, pga att det har skapats en samhällsnorm byggd på att alla är stöpta i form A eller form B.

Nu raljerade jag visst lite men så är det ibland. Men, men för att avsluta på ett kortfattat sätt:

"TRANS:IT" läs den!!!